Planerat lanseringsdatum: Kommande tillkännagivande

Om detta spel

Lägg till The Abased i din önskelista och bevittna jättarnas fall.

En spetälsk. En slunga. Återuppväckta jättar.

Du är Elyhias - en gång Trosverkställare, nu landsförvisad, märkt av plågor som tär på både kropp och själ. Jättarna, som en gång härskade över dessa uråldriga marker, reser sig åter. I utbyte mot din tjänst utlovas dig försoning och rening innan ditt kött dukar under i förnedring.

Nyckelfunktioner

• Slunga och klingor mot jättar - strid med ett ovanligt vapen som kräver precision och kontroll.

• En huvudperson märkt av tre plågor - spetälska, tilltagande synförlust och en växande vild instinkt.

• En uråldrig värld inspirerad av bibliska motiv - en värld som förkastar de orena.

• Tro mot Instinkt - välj mellan Hängivenhetens disciplin och Instinktens råa styrka.

• Mer än jättejakt - andra hot och varierade uppdrag som kräver spårning, precision och medveten användning av dina förmågor.

• Dynamiskt och reaktivt stridssystem - format av tillståndet hos din kropp och din själ.

• Halvrealistisk, filmisk konstnärlig riktning - präglad av en rik och kontrastfull färgpalett.

Spelupplägg

The Abased bygger på eftertänksam och jordnära strid, där positionering och känslan för rätt ögonblick är avgörande. Jättarna är fysiskt fruktansvärda motståndare som kräver tålamod och precision, inte blind aggression.

Din slunga är det centrala verktyget i striden. Med den kan du störa fienders rörelser, slå större motståndare ur balans, öppna sårbara lägen och kontrollera avståndet innan du går in i närstrid med dina klingor. Varje konfrontation kräver iakttagelse, förberedelse och disciplinerad verkställighet.

Världen rymmer hot bortom jättarna. Du ställs inför andra fiender och åtar dig varierade uppdrag som kräver spårning, precision och medveten användning av dina förmågor. Inte varje uppdrag leder direkt till en jätte - vissa kräver praktisk handling, uppmärksamhet på omgivningen och eftertänksamt ingripande för att kunna fortsätta.

Striden är reaktiv och vilar på en känsla av tyngd. Varje slag, varje undvikande och varje sammanstötning får konsekvenser. Din effektivitet beror på tillståndet hos din kropp och balansen i din själ - försumlighet och obalans försvagar dig.

Utanför striden måste Elyhias kroppsliga förfall hållas i schack. Obehandlade sår förvärras med tiden och kräver rening och återhämtning innan nästa konfrontation.

Den andliga balansen är lika viktig. Hängivenhet ger disciplin och klarhet, medan den vilda Instinkten skänker tillfällig styrka och uthållighet - men till ett pris. Överdriven Instinkt rubbar balansen och medför bestående följder.

Utforskandet för dig genom städer, vildmarker, ruiner och monumentala forntida byggnadsverk, omgivna av en vidsträckt öken. Varje region bär på egna miljöfaror, fiendevariationer och en tydlig visuell identitet.

Jättar uppträder inte slumpmässigt. Du spårar deras rörelser mot bosättningar och möter dem där de utgör ett verkligt hot - vilket gör konfrontationerna till medvetna jakter snarare än förutbestämda scener.

Världen reagerar på obalans, och överlevnad kräver att du förstår både stridens system och tillståndet hos din kropp och din själ.

Berättelse

Dessa marker beboddes en gång av de Mäktiga - jättar med övermänsklig styrka, växt och livslängd. De var inte vidunder, utan de första härskarna över detta rike, formade enligt en äldre ordning av skapelsen. De var många, och deras kraft var fördelad mellan dem. De var talrika, men ändå färre än de vanliga människorna, som spred sig över landet likt gräshoppor.

På höjden av sin makt växte deras högmod tillsammans med dem. De reste en väldig ziggurat och lät den tornas allt högre i strävan att nå himlen.

Sedan kom katastrofen - eller, enligt vissa, straffet för deras måttlösa övermod. Plågor och farsoter drabbade de Mäktiga. Deras kraft försvagades och deras herravälde vacklade.

Människorna grep ögonblicket av svaghet och återtog de land som i generationer tillhört de Mäktiga. Konflikten flammade upp.

Då uppenbarade sig ett fenomen som ingen tidigare förstått. Ju färre Mäktiga som levde, desto starkare blev de som överlevde. Varje död minskade inte hotet - den koncentrerade det. Vare sig det var en förbannelse eller ett uttryck för deras djuriska instinkt, blev deras kroppar faktiskt starkare. De överlevande växte, deras muskler tätnade och deras kraft överträffade allt som tidigare varit känt.

Att döda dem avslutade inte kriget. Det väckte våldsam aggression hos de kvarvarande - som ett stumt rop på hämnd.

Försöken till utrotning övergavs. De Mäktiga drevs bort från de bördiga markerna och förvisades till rikets hårda utkanter, där de med tiden förvildades och glömde sin forna storhet, mer bestar än förnuftiga varelser.

Bland de få som satts till det tyngsta arbetet upptäcktes en enkel sanning. När deras hår klipptes blev de stillsammare och svagare, som om något inom dem slocknade. När håret växte ut återvände deras styrka och vildhet - källan till deras makt. Fenomenet upprepade sig.

Eftersom de inte kunde dödas, uppstod Förnedrarna.

De bildade en tränad orden med uppgift att hejda hotet vid städernas gränser. De gav sig ut för att raka de Mäktiga som närmade sig bosättningar, brunnar och handelsvägar. Deras plikt var att tygla, inte att förgöra. De jagade inte alla - endast dem som utgjorde en omedelbar fara.

Förnedrarna marscherade inte med tunga belägringsmaskiner. Deras uppdrag krävde precision, inte massaker. På avstånd försvagade de de Mäktiga med slungor, riktade mot leder och sårbara punkter för att fälla dem utan dödliga sår. Därefter bands de med rep eller kedjor för att håret skulle kunna avlägsnas. När en jätte förlorade balansen gick de in med klingor för att ta dess hår - och med det dess kraft.

I generationer bestod systemet. Så länge Förnedrarna fullgjorde sin plikt förblev de Mäktigas instinkt splittrad och gränserna säkra.

Med tiden försummade en härskare denna uråldriga plikt. Uppslukad av krig och stridigheter sköt han frågan åt sidan. De förvisade Mäktiga ansågs inte längre vara ett verkligt hot. Förnedrarna åldrades. Inga efterträdare utbildades.

Åren gick.

I dag bär många Mäktiga åter långt hår som i forna tider. Deras styrka och vildhet tilltar. De närmar sig allt oftare bosättningar och stadsmurar.

Och i öknen börjar en okänd Uppviglare tala till dem på deras eget språk.

I denna värld lever du.

Du är Elyhias - en gång Trosverkställare och tjänare åt den Heliga Lagen. Din uppgift var att spåra upp kättare och överlämna dem åt myndigheten.

De färdigheter som krävdes av dig skilde sig knappt från dem som krävdes av Förnedrarna - spårning över öppna marker, obeveklig jakt, självbehärskning och disciplinerat våld. Där de mötte de Mäktiga jagade du ditt eget folk. Hantverket skilde sig endast i sitt mål.

Bland Trosverkställarna räknades du som en av de tre mest effektiva, anförtrodd de svåraste uppdragen och kallad när domen krävde precision och beslutsamhet.

Kort därefter drabbades din kropp av det som i denna värld anses vara en av de svåraste plågor som kan drabba en människa. Först spetälska. Sedan den gradvisa förlusten av din syn. Slutligen ögonblick av vild besatthet, då smärtan tystnar - och med den förnuftet.

Du bär tre plågor som sällan drabbar en och samma människa.

Enligt den Heliga Lagen uteslöts du ur gemenskapen. En spetälsk får inte träda in i staden.

Du fördrevs från ditt hem och övergavs av dem du tjänat. I åratal vandrade du från stad till stad kring den stora öknen i sökandet efter läkedom och rening. Ingenstans fick du stanna länge, och ingenstans fann du bot.

Dessa plågor är inte enbart straff - de är en börda att bära. I köttets bräcklighet fortskrider förfallet och kräver rening och uthållighet. Försumlighet påskyndar fördärvet, och världen visar ingen barmhärtighet mot de orena. I själen prövas viljan: Hängivenhet ger disciplin och klarhet, medan den vilda Instinkten lockar med styrka till priset av kropp och förnuft. I förtvivlans stund kan Instinkten bryta fram, dämpa smärtan och skärpa aggressionen - men alltid rubba den inre balansen.

När hotet åter växer söker en ny härskare någon som kan ta upp den glömda plikten.

Förnedrarna är nästan borta.

Du står närmast det de en gång var.

Härskaren hävdar att hans läkare och präster har nått ett genombrott - de kan bromsa din kropps förfall och kanske till och med vända sjukdomen. I utbyte mot detta löfte måste du möta de Mäktiga som nu utgör ett direkt hot mot staden och dess vägar.

Under tiden lär sig Uppviglaren deras språk och väcker minnet av deras forna herravälde. Det som en gång var splittrad instinkt börjar röra sig som en enda vilja.

Bördan är tung och kräver uthållighet.

Din kropp och din själ ger inga garantier.